Boken om mordet
Omvänd bevisbörda


"Tre bröder är en rasande stridsskrift om två svenskar med kurdisk bakgrund som dömts till tio år respektive livstids fängelse för ett mord de med all sannolikhet inte kan ha begått. Det handlar alltså om ett nästan ofattbart övergrepp från samhällets sida.
/…/
Boken Tre bröder är alltså berättelsen om två journalisters arbete med att göra om en förundersökning som polisen skött på ett skandalöst sätt.

Det här innebär att boken är spännande som en deckare. Inte för att författarna dramatiserar i någon större utsträckning. Utan därför att fiktiva kriminalromaner hämtar sitt material från just den typ förundersökningar Sundevall/Holmén använt för att sätta sig in i fallet. Tre bröder är alltså en kriminalroman – men på riktigt. Och verkligheten slår som alltid dikten med hästlängder.
/…/
Tre bröder är upplagd så att vi först får ta del av alla de indicier som domstolarna använt för att fälla bröderna Yildiz. Det verkar vara en stark indiciekedja. Ett vittne pekar ut alla de fyra som delaktiga i mordet. Två av bröderna säger att de befann sig i Gävle, men att de lånat ut sina mobiltelefoner till personer som var i Rinkeby just vid tidpunkten för mordet. Jag utgår själv omedelbart ifrån att de ljuger. Bland mina vänner har alla minst en mobiltelefon var, och vi lånar aldrig ut dem till varandra. Rätten såg likadant på saken och slog fast att bröderna ljugit om sina mobiler. Där mobilen är, är också innehavaren.

Men när Sundevall/Holmén metodiskt går igenom indicierna faller de sönder en efter en. Efter en fascinerande uppvisning i grävande journalistik återstår inte något som ens antyder att de två äldre bröderna var någon annanstans än i Gävle på mordnatten.

För att få bröderna dömda har domstolarna istället kastat om bevisbördan. Bröderna Yildiz har tvärtemot svensk grundlag tvingats bevisa att de inte utförde mordet. Och vem skulle klara det när alla vittnen som talar för ens sak automatiskt avfärdas som lögnare?

Alltså sitter de nu i fängelse. Precis som författarna är jag övertygad om att jag själv i egenskap av talför, etablerad, helsvensk samhällsmedborgare aldrig kommer att behöva bevisa min oskuld i en rättssal. Men för bröderna Yildiz gäller andra regler än för mig.
/…/
Efter att ha läst Tre bröder är det ett avsnitt som jag ofta funderat på. Det är skrivet av Dick Sundevall:

»Jag tror att när vi om tio–tjugo år ser tillbaka på 1990-talet och början av 2000-talet kommer vi att se det som intoleransens period framför andra. Den period i vår samtid då den underförstådda devisen lydde: Har du en gång begått ett fel ska du vara fördömd för alltid. […] Det blev ett årtionde då samhällsdebattörer, alltför många politiker från olika partier och inte minst min yrkesgrupp, journalisterna, ofta verkade gå längst fram i pöbelhopen och ropa på mer hämnd och hårdare tag. ’Lås in dom jävlarna och kasta bort nyckeln!’«.

Jag tror att Dick Sundevall har rätt. Men det faktum att han och Christian Holmén just i denna mörka tid levererar en av de argaste och viktigaste journalistiska granskningarna jag läst visar att vi trots allt rör oss framåt.

Läs och agera!"

Ur Dan Josefssons recenssion i Ordfront Magasin, nr 4 2005

Dan Josefsson är frilansjournalist och skriver i tidningar som Aftonbladet, Arena och LO-Tidningen. Han gjorde senast dokumentären Novemberrevolutionen för SVT och arbetar just nu med en ny dokumentär.

[email protected]