Ett justitiemord?

Hovrättens tolkning, att ”Orhan Yildiz redogörelse förefaller präglad av en önskan att vilja hjälpa framförallt sina bröder”, är ologisk.

Morddomarna mot de fyra tilltalade baseras på att heroinisten Ferzende Yildiz talade sanning i månadsskiftet mars-april år 2002, när han vid ett antal tillfällen förhördes som misstänkt för mordet. Då, när Ferzende själv var utpekad som möjlig mördare av spärrvakten, utvecklade han en berättelse om att han hade hört Orhan, Özkan, Önder och Ayhan berätta om mordet inför många ungdomar på Malmvägen i Sollentuna. Av tillgänglig dokumentation från de aktuella förhören framgår att Ferzende hävdade att de tilltalade antingen skröt om att de hade planerat och utfört mordet och/eller att de berättade om att de planerade att utföra det. Oklart vilket.

Vidare var åklagarens linje och senare hovrättens slutsats att Orhan, Özkan, Önder och Ayhan begav sig till Rinkeby tillsammans, där de gemensamt bragde Radu Acsinia om livet. Visserligen höll bara en av dem i mordvapnet, men de var ändå gemensamt skyldiga eftersom mordet hade planerats i samråd. Roland Eliassons respektive spärrvaktens berättelser talade dessutom för att samtliga hade bevittnat händelsen.

Om Orhan Yildiz redogörelse, som hovrätten uttrycker saken, vore ”präglad av en önskan att vilja hjälpa framförallt sina bröder” borde han ha vinnlagt sig om att ge en sanningsenlig beskrivning av förloppet. Eftersom Orhan Yildiz enligt hovrätten är gärningsman alternativt ett nära ögonvittne borde han ha kunnat lämna en sådan beskrivning.

Hovrättens sammanfattning av Orhans redogörelse av själva mordtillfället lyder så här:

”Orhan Yildiz var klädd i en beige Canada Goose-jacka. Han fällde upp luvan på jackan eftersom det var kallt. Han hade pistolen i byxlinningen. Dörrarna till T-baneingången öppnades automatiskt. Han fick syn på Radu Acsinia som gjorde en rörelse mot fickan på sin jacka. Orhan Yildiz drog fram sin pistol ’jag tappade kontrollen och bara sköt och sköt’. Han sköt inne i T-banehallen, aldrig utanför. Han och Radu Acsinia var två-tre meter från varandra när han sköt. Han sköt inte mot Radu Acsinia när denne låg ner.”

Tekniska fynd, Radu Acsinias skottskador och spärrvaktens vittnesmål visade att Orhans berättelse var oriktig beträffande att Radu inte skulle ha beskjutits när han låg ner samt avståndet mellan skytten och Radu.

_________________________________________
Notera:
En bevarad bandupptagning från hovrättsförhandlingarna visar att hovrätten har fel beträffande att Orhan skulle ha påstått att han "sköt inne i T-banehallen, aldrig utanför". Av bandupptagningen framgår att följande ordväxling ägde rum:

Åklagaren: Hur många skott sköt du på ett ungefär när du står utanför dörrarna?

Orhan: Det gick så fort va, hela händelseförloppet var fyra-fem-sex sekunder. Jag kan inte tänka mig hur många skott det gick, men det var några styckna i alla fall utanför, tills jag gick lite, lite innanför.


Riksåklagaren bestred ändring av hovrättens dom i en svarsskrivelse daterad den 10 februari 2003 (Dnr 2002/1806). I skrivelsen (sid. 12) berördes frågan om Orhans position vid de första skotten (vår markering):

När det gäller påståendet att hovrätten skulle oriktigt ha återgivit vad Orhan Yildiz berättat kan jag efter att ha lyssnat på bandupptagningen av förhöret i hovrätten upplysa om att hovrätten i allt väsentligt av betydelse för bedömningen av åtalet har redovisat förhöret korrekt. Orhan Yildiz säger bl.a. att Radu Acsinia aldrig var utanför entrédörren när han besköts och att Orhan Yildiz avlossade det första skottet i anslutning till dörren.

I förhöret säger Orhan att han sköt några skott utanför dörrarna, vilket inte är samma sak som att ”det första skottet” avlossades ”i anslutning till dörren”. Detta har betydelse för bedömningen av åtalet, eftersom det handlade om huruvida Orhans egen berättelse stämde överens med ”tekniska fynd som gjorts utanför och i biljetthallen”. Ett antal tomhylsor upphittades utanför biljetthallen efter mordet.
__________________________________

Orhan kan knappast ha ljugit om att han inte skjutit mot en liggande Radu i syfte att skydda sina bröder. Två alternativ återstår.

Alternativ ett: Berättelsen var oriktig eftersom Orhan inte var mördaren och inte visste hur mordet hade utförts.

Emot denna förklaring talar hovrättens egen bild av förloppet, enligt vilken alla fyra bevittnade mordet på mycket nära håll. Vidare motsägs förklaringen av att spärrvakten – det enda kända ögonvittnet till mordet – i två olika videokonfrontationer pekade ut Ferzende respektive Orhan som möjlig gärningsman. (Han trodde att det var samma person.) Trots detta tycks det ändå vara den förklaring som hovrätten väljer att tro på.

Alternativ två: Orhan utelämnade detaljer om närskotten mot en liggande Radu, eftersom han trodde att det skulle förbättra hans möjligheter till strafflinding.

Eftersom han hade bråkat med Radu Acsinia under lång tid och eftersom detta bråk hade eskalerat och resulterat i skottlossning mellan de två antagonisterna redan dagen före mordet ville Orhan Yildiz hävda nödvärnsexcess och hoppades därigenom på att få strafflindring.

Det senare alternativet är den förklaring Orhan lämnar.



[email protected]