Ett justitiemord?

Miroslav Tomlanovic arbetade som biljettexpeditör i T-banehallen i Rinkeby vid mordtillfället och blev vittne till mordet. Hans berättelse enligt tingsrättens dom, som även föredrogs i hovrätten, var följande:

Han hörde ett avlägset pangande som närmade sig biblioteket. ”Det var flera skott. Dörren öppnades till höger i hans blickfält och han såg en 16-19-årig yngling komma in i hallen. Han fick senare höra att det var Radu. Efter honom kom en annan yngling. Radu var klädd i en beigefärgad knälång vinterjacka av vintermodell. Förföljaren hade en grå jacka och bruna eller gula skor. När denne kom genom dörren hördes ett skott. Därefter, på ett avstånd av omkring tre meter från Radu, sköt förföljaren ett skott till. Han sprang fram som för att stänga vägen för Radu. Radu verkade träffas från sidan och vände på sig en aning varefter han föll till golvet. Den andre gick fram och sköt två skott till mot Radu som då låg på golvet. Han uppfattade att Radu satte upp händerna mot ansiktet för att skydda sig. Det föreföll som om den andre sköt mot Radus överkropp eller huvud. Utanför glasdörren till T-banehallen stod tre andra ungdomar. De hade mörka kläder och verkade ha roligt. De gav intryck av att vara ’smile-gubbar’."

Tidigare, den 21 mars 2002, hade spärrvakten deltagit i en videokonfrontation där åtta olika män förekom. En av de åtta var Ferzende Yildiz. Spärrvakten pekade ut Ferzende som den som mest liknar mördaren. Polisen antecknade att "profilen, håret och magerheten överensstämmer med gärningsmannens". Spärrvakten pekade också ut tre av de andra männen – de kunde möjligen ha varit de män som stod utanför tunnelbanehallen och tittade in. Dessa tre män hörde till polisens konfrontationsgrupp och hade inget med mordet att göra. Läs polisens PM om spärrvaktens första videokonfrontation här.


__

En knapp månad senare, den 15 april 2002, anordnades ytterligare en videokonfrontation med spärrvakten Miroslav. Den gången fanns Özkan, Önder, Orhan och Ayhan Yildiz med bland 17 personer som förekom på videon. Ferzende Yildiz fanns inte med. När bilden på Orhan visades sade spärrvakten att det kan vara gärningsmannen. "Samma person var nr 3 på det förra videobandet, men nu har han skägg", sade spärrvakten. (”Nummer tre på det förra videobandet” var Orhans farbror Ferzende Yildiz, se ovan.)

Spärrvakten sorterade bort sju av de 17 som han bedömde vara "inte så aktuella från brottsplatsen". Till dessa sju bortsorterade personer hörde Özkan. Sex av personerna kunde enligt spärrvakten ha hört till dem som stod utanför dörrarna till Tunnelbanehallen. Bland dessa sex personer fanns Önder och Ayhan. Läs dokumentationen av den andra videokonfrontationen här.

Slutsats:

I de två videokonfrontationerna pekade spärrvakten ut två tänkbara gärningsmän, bland totalt 25 förevisade personer: Ferzende respektive Orhan, som han trodde var samma person. Nio av de 25 kunde vara identiska med de tre personer han hade sett bakom glasdörrarna, enligt spärrvakten. Bland dessa nio fanns Önder och Ayhan. Özkan hörde till de personer som sorterades bort som "inte så aktuella från brottsplatsen".
Tillbaka till hovrättens domskäl

__


[email protected]