Ett justitiemord?
Den 8 mars 2002 kontaktade Topcu, en vän till Radu, polisen och berättade att han minuterna före mordet blev uppringd av Önder som ville veta var Radu bodde. Enligt polisens underrättelseuppslag hade Topcu uppfattningen att Önder ringde från Rinkeby och att han hade sällskap av Özkan och Orhan.

Av polisens anteckningar framgår att enligt vad Topcu "visste om mordet så var det de tre Yildiz som gjorde det tillsammans med en fjärde person som dock var okänd". I underrättelseuppslaget står vidare att Topcu känner "Yildiz 'bröderna' sedan flera år tillbaka".

Den 19 mars 2002 förhördes Topcu, varvid han till skillnad från föregående kontakt med polisen uppgav att han "visste inte var Önder var när han ringde eller om han var i sällskap med någon". Han visste då inte heller vem eller vilka som låg bakom mordet på Radu. Topcu visste dock att Orhan och Radu hade slagits tidigare och att Radu åkte till Sollentuna och avlossade skott ett knappt dygn före mordet.

Att det verkligen var Önder som ringde minuterna före mordet visste Topcu med bestämdhet, eftersom de har gått i Turebergsskolan samtidigt. Topcu berättade vidare att Önder hade frågat efter Radus adress tre gånger tidigare, då på restaurang Istanbul i Bromma där Topcu arbetar.

Det förhåller sig emellertid så att Önder aldrig har gått i Turebergsskolan, vilket polis och åklagare visste i ett tidigt skede. Mordutredarna kontrollerade saken med Turebergsskolans kansli och kunde konstatera att försvarsadvokaterna hade rätt – det var Ayhan som hade gått på Turebergsskolan tillsammans med Topcu.

I tingsrätten tog Topcu tillbaka sitt vittnesmål, men blev inte trodd. När han i hovrätten fick frågan om han kunde peka ut Önder så pekade han på Ayhan.

I likhet med Dan (se ovan) hävdar Topcu att han pressades av polis och åklagare att hålla fast vid uppgiften att det var Önder som hade ringt honom. Ur boken Tre bröder, där Topcu kallas för ”Hakan” (sid. 145):

Hakan säger att han var livrädd i tingsrätten. Men inte för familjen Yildiz, som hovrätten påstår. Utan för polisen.

– När jag sa som det var i tingsrätten, att jag faktiskt inte visste om det var Önder som ringde mig, så var det som om åklagaren blev helt galen, säger han.

Vittnesförhöret med Hakan avbröts och rätten tog en kort paus. Hakan fördes till ett mindre rum utanför rättegångssalen.

– Det var bara jag och åklagaren och flera poliser. Åklagaren sa att han skulle se till att jag fick fängelse om jag fortsatte ljuga där inne. Jag sa till honom att det är det här som är sant, men han blev alldeles röd i ansiktet och höjde rösten ännu mer. Han var arg för att jag inte sa det som han ville.

– Har någon i familjen Yildiz hotat dig för att få dig att ändra det du sa i polisförhören?

– Absolut inte. Dom enda som hotat mig är polisen och åklagaren för att jag inte sa det som dom ville.

Se vidare:
Punkt 12 i JK-anmälan
Tre bröder, sid. 143-148 (läs ett utdrag här)


Tillbaka till hovrättens domskäl

__

__


[email protected]