Ett justitiemord?
Polisens spårning av mobiltelefontrafik visade att 17-årige Dan blev uppringd från Özkans och Önders telefoner timmarna före mordet – det vill säga från de mobiltelefoner som Özkan och Önder hävdade att de hade lånat ut respektive förlagt vid denna tidpunkt. Dan hävdade i förhör att han inte hade haft någon kontakt med Özkan och Önder under mordkvällen.

Ur sammanfattning av förhör med Dan, den 27 mars 2002 (Fup sid. 345):

”När förhörsledaren hävdar för Dan att han känner till Özkan, Önder och Orhan som personer säger Dan att han inte har träffat Özkan. Dan säger att han har hört Özkans namn men har aldrig träffat honom och vet inte hur han ser ut. Dan säger att han aldrig har pratat med honom. De andra kan han ha träffat på bussen någon gång och pratat, inget mer. Dan kan inte säga vilka han har pratat med, ’alla ser likadana ut’. Han har inte pratat med någon efter årsskiftet.”

En kvart efter avslutat förhör fick Dan veta att han var misstänkt för ”medhjälp till mord” och låstes in i en cell.

Efter ett dygn i cellen gick Dan med på att han kan ha pratat med Özkan och även träffat honom och att det i så fall var för att sälja hasch. Ur sammanfattningen av förhör den 28 mars 2002 (Fup sid. 349, sid. 4-6 i pdf-dokumentet):

”På fråga hur ofta han har haft kontakt med dom säger han att det är lite olika, ibland 1 ggr/månad, ibland flera gånger per vecka. Dan uppger att när han säger dom menar han Özkan och Önder.”

I tingsrätten tog Dan tillbaka uppgiften att han hade talat med Özkan. Dan hävdade att han pressades av polisen till utpekandet. Han höll fast vid denna uppgift även i hovrätten.

Se vidare:
Punkt 10 i JK-anmälan
Läs ett utdrag ur boken Tre bröder här


Tillbaka till hovrättens domskäl

__


[email protected]