Ett justitiemord?
Som enda stöd för påståendet att "i den mån uppgifterna har kunnat kontrolleras har de visat sig sanningsenliga" anger hovrätten att Ferzendes uppgifter "om hur de tilltalade efter mordet bränt sina kläder" har stämt överens med den tekniska bevisningen.

Hovrätten baserar detta på förhörsledarnas sammanfattning av ett förhör den 27 mars 2002: "Ferzende uppger att de fyra berättade för honom, att de skulle bränna upp alla kläder de bar på sig vid mordtillfället.”

För det första vantolkade Hovrätten Ferzendes yttrande. Det förefaller ju mycket långsökt och osannolikt att ”de fyra” innan mordet ägde rum skulle ha berättat för Ferzende att de efter att de genomfört mordet avsåg att ”bränna upp alla kläder”. Kanske var det därför Hovrätten påstod att Ferzendes lämnat ”uppgifter om hur de tilltalade efter mordet bränt sina kläder” – inte ”avsåg att bränna” utan ”bränt” sina kläder, vilket bör tolkas som att informationen hade lämnats till Ferzende efter mordet ägt rum.

För det andra finns det en enkel förklaring till att Ferzende kände till de ”brända kläderna”. Som han senare berättat färdades Ferzende både till och från mordplatsen i bilen tillsammans med Orhan och Ayhan, och han följde också med de båda hem till Ayhan där kläderna brändes. Men eftersom Ferzende i detta skede förnekade sin egen närvaro under och efter mordet, så påstod han i polisförhören att han fick information om de brända kläderna innan mordet ägde rum.

Ferzendes kluvenhet inför att berätta om de brända kläderna – hans vetskap skulle ju kunna peka ut honom som närvarande – framgår också av förhöret dagen innan, den 26 mars, av den ljudupptagning som aldrig redovisades för advokater och domstolar (se ovan). När Ferzende fick frågan ”Har du hört talas om nån jacka som man gör sig av med efter mordet” så svarade han: "ja. Jag menar, gör man en mord, det är självklart, då gör man sig av med alla grejer ju. Det är inte, jag vet inte. Men. Kan tänka sig. Men /…/ Ja det vet jag inte." (Detta avsnitt nämns överhuvudtaget inte i sammanfattningen av detta förhör.)

Detta betyder, sammantaget, att den enda konkreta uppgift som hovrätten åberopar för att styrka trovärdigheten i Ferzendes utpekande av sina brorsöner är mycket svag.

Se vidare:

Huvudvittnet – heroinisten


Tillbaka till hovrättens domskäl

__


[email protected]